Möt Ida Hammar, golvläggare på P&B golv

Ida Hammar stortrivs med sitt jobb som golvläggare. Att det blev den yrkesinriktningen var dock, som för många andra, en ren tillfällighet. Men hon tror inte att hon kommer att orka fortsätta fram till 75 års ålder, det vill säga så länge som hon räknar med att man i hennes generation kommer att behöva arbeta.

Ida Hammar har sedan barnsben tyckt om att skapa med händerna och låta fantasin flöda fritt. Att hon skulle jobba med något praktiskt yrke var givet, men att det skulle bli golv var inte självklart. Ida gick gymnasiets Textil design-inriktning och lärde sig mycket – ändå var det något som inte stämde.

– Jag insåg att jag ville byta till bygg, men då hade introduktionen redan varit och jag orkade inte gå om två år.

Rätt val

Så istället för den vanliga golvläggarvägen, alltså Bygg- och anläggningsprogrammet, med inriktning husbyggnad, så skolade Ida om sig till plattsättare via vuxenutbildningen i Uddevalla, fast det sedan kom att bli mer av golvläggning. Det var flera saker som lockade med byggbranschen och avgjorde Idas val.

– För mig är det viktigt med tryggheten i en fast anställning, att ha bra tider och slippa helgjobb. Jag jobbade i butik i flera år. Där har man inga fasta tider och det var slitsamt.

– Och så vill jag jobba med kroppen och händerna, inte sitta still. För mig var det rätt val. Nu är jag inne på elfte året och stortrivs!

Mindre slitsamt med mattläggning

Ida gjorde sin praktik på Niklassons Kakel i Uddevalla, där hon fick prova på mycket mer än bara plattsättning – bland annat mattläggning, parkettslipning, avjämning och epoxi.

– Det var en kanonutbildning! Sedan var det dags att gå vidare och då började jag på Ströms Golv i Trollhättan som mattläggare. Plattsättning är ju väldigt fysiskt påfrestande och kroppen började ta stryk.

Redan efter ett par år i yrket fick Ida problem med ländryggen. Det har hon på olika sätt fått hantera under hela sin golvläggakarriär. Träning, rehab, sjukgymnastik och kiropraktor är konstanta delar i hennes vardag.

– Om man inte tränar, lär sig lyfta rätt och ta hand om sig så är inte frågan om, utan när kroppen säger ifrån. Jag tjatar alltid på våra lärlingar: Lyft såhär – kroppen ska hålla för många lyft!

– Mattläggning är mindre slitsamt. Mattrullen och limhinken är förstås tunga, men när de är på plats är det bara att köra. Man kan sträcka på sig och arbeta i olika ställningar. Jag är så glad att slippa de moderna keramikplattorna, de blir ju bara större och större! Jag beundrar mina kollegor som orkar hålla på och som har smarta lösningar.

Jobba smart

Just vikten av att jobba smart återkommer Ida gärna till. När hon jobbade på Ströms Golv hade hon en kollega som blev en förebild.

– Det var en riktigt duktig kille, han hade smarta knep och arbetssätt för att få till det, han jobbade effektivt och han var också pedagogisk.

Ida säger att hon med åren lärt sig att planera sina jobb och vara effektiv utan att stressa.

– Jag hatar att slipa, så därför ser jag till att underlaget blir så bra som möjligt. Slipningen blir mycket enklare om jag gör ett bra underarbete. Jag har också lärt mig att ta ett moment i taget, att göra färdigt en sak innan jag fortsätter till nästa. Och jag städar hela tiden! Till exempel kastar jag allt spill och skräp i ett hörn under arbetets gång, så slipper jag gå runt sedan. Det är ingen stor sak men alla sådana grejer gör att jobbet flyter på effektivt. Och så säger jag förstås som vi hantverkare alltid gör: Gå aldrig tomhänt!

Bra planering

Idag jobbar Ida som golvläggare på P & B golv i Munkedal. Hon utgår från hemmet i Uddevalla och åker direkt till dagens jobb, oftast någonstans längs Bohuskusten. Senast dagen innan får hon veta vart hon ska.

– Det är lyxigt med bra planering!

Fördelarna med yrket är många och den Ida framförallt värdesätter är frihet under ansvar. Hon jobbar till största delen ensam, utom vid större projekt, och kan planera dagen efter eget huvud. Även om själva jobbet kan bli lite av samma så är arbetsplatserna olika och man träffar många nya människor.

– Jag trivs gött när jag kan ha musik i öronen och dagarna rullar på.

Sina uppdrag dokumenterar hon i appen Golv- & Våtrumskontroll, en tjänst som blivit riktigt bra menar hon. Man får guidning i varje steg och kör man fast finns info att hämta.

– På företaget använder vi alltid Golv- & Våtrumskontroll vid för- och egenkontroller i våtrum, men ibland också i torra utrymmen om beställaren vill.

– Avvikelser blir det nästan i varje badrum ... Alla tycker ju att det är lite jobbigt, men jag har knappast varit med om att ett badrum inte haft avvikelser! Man måste ju dokumentera sådant, så att vi inte står ansvariga sedan om något skulle hända.

Stöd från företaget

Det märks att Ida är nöjd med sin arbetsgivare P & B golv.

– Vi har något som kallas utvecklingsgruppen. Dit kan man vända sig om man vill lyfta något som känns alltför obekvämt att säga direkt till arbetsledningen, även om vi har den möjligheten också.

– Gruppen består av tre montörer och ska vara en mellanhand och uppmärksamma sånt som kan bli bättre. Utan kommunikation blir det lätt onödiga missförstånd. Sedan måste man förstås inse att man har ansvar och skyldigheter från båda håll. Jag har varit med i gruppen i ett och ett halvt år men avsagt mig nu så att andra kan komma med.

På grund av Idas ryggproblem har hon fått avlastning i vissa moment.

– Man får berätta vad som är jobbigt och vara flexibel, och de är jättebra med det på P & B. I mitt fall har jag blivit fint bemött och fått bra stöd och hjälp på jobbet för att orka med.

Klättring och hundar

Förutom att kunna klara av jobbet finns en annan sak som motiverar Ida till träning – den ganska nya och stora passionen för klättring.

– Jag har hittills varit som högst 60 meter upp! Klättring är en fantastisk upplevelse av utmaning, kontroll och tillit. Och ska jag kunna fortsätta med det så behöver jag fortsätta träna!

Idas två hundar, en flatcoated retriever och en jaktlabrador, är dock hennes allt – både på fritid och jobb.

– Mina hundar är uppväxta på byggen och är nästan alltid med mig ute på jobb. Det brukar inte vara några problem alls, de flesta tycker bara det är trevligt och mysigt. Det ger mig också tillfälle att få en promenad på lunchen.

– Framtiden ser oviss men spännande ut, till slut finns väl risk att jag får skola om mig igen. Jag tror inte att kroppen kommer hålla i det här yrket tills jag är 75 år som vi i min generation väl ska bli innan vi får pension, säger Ida Hammar som är född 1990.

– Jag tar dagen lite som den kommer och har i bakhuvudet att det alltid går att öppna nya dörrar för nya möjligheter.

Marie Holhammar

---

Läs också: