Lars Kihlman, 75, fortsätter jobba heltid

Alltfler svenskar fortsätter att arbeta efter 65. För de flesta handlar det i så fall om att gå några år extra. Men ibland är passionen för jobbet så stor att man arbetar väsentlig längre än så. Vi får träffa en prima seniorkraft i den vägen – Lars Kihlman, 75 år och golvläggare i Västervik. Efter mer än 50 år i yrket fortsätter han outtröttligt arbeta heltid.

Lars Kihlman

Vi träffar Lars Kihlman på BBM i Västervik där han har sin dagliga bas. Det är en vanlig arbetsdag mitt i veckan och på firman är det liv och rörelse och olika sorters jobb och uppdrag som väntar. Vi sitter i ett litet paus- och fikarum och pratar och Lars Kihlman berättar om sig själv och om jobbet. Han fyllde 75 år i maj och har varit yrkesaktiv golvläggare i drygt 50 år. Han fortsätter arbeta heltid och har inga direkta planer på att gå i pension.

"Det är genuint roligt"

Men – kan man undra – hur orkar man hålla på på det viset i ett så pass fysiskt krävande jobb? Och vad är själva grundmotivet för att jobba yrkesaktivt så länge istället för att koppla av som pensionär?

Lars funderar lite över frågorna och svarar att hans motiv, som han känner det, är tydliga och enkla att peka ut:

– Framförallt så trivs jag med yrket och tycker att det är genuint roligt att arbeta som golvläggare. Jag har hållit på i 53 år och aldrig ångrat en dag. Det har i alla år varit en glädje med det här jobbet, och aldrig något att klaga på. Golvläggare är ett kul och omväxlande yrke och man rör sig mellan olika miljöer och får träffa nya människor. Men visst – om jobbet inte vore så stimulerande som det är skulle jag förstås inte hålla på så här länge.

Lars infogar att jobbet håller honom igång och stimulerar på många sätt:

– Min fru, som är yngre än jag, yrkesarbetar och barnen är utflugna sedan länge. Det skulle kännas ganska trist att sitta ensam hemma hela dagarna och titta på TV eller vad man nu kan tänka sig.

Kan bestämma omfattningen själv

Lars Kihlman berättar att han har en enskild firma som är bas för de uppdrag han får. Han kan därmed också bestämma när han börjar och slutar och hur han ska jobba.

– Men i stort sett handlar det om ett vanligt heltidsjobb. Jag börjar vid sju på morgonen och slutar vid fyra på eftermiddagen. Och för den som undrar hur länge jag ska fortsätta jobba, så är svaret att jag fortsätter så länge jag mår bra och tycker att det är kul och så länge kroppen inte säger ifrån.

– Vad är det för uppdrag som du framförallt jobbar med? Tar du det lite mer lättsamt med uppdragen än vad du gjorde i yngre år?

– Nej då, jag jobbar på med det mesta som förekommer i yrket och i materialväg. Lägger mattor, trägolv och plastgolv och jobbar med våtrum och så vidare. Så det är hela spektrat utan egentliga undantag.

Har alltid tränat

– Men håller knäna för att ännu vid 75 års ålder och efter mer än 50 års knog fortsätta jobba som just golvläggare?

– Svaret är kanske oväntat – men jag har aldrig haft några besvär med mina knän, vare sig i yngre år eller i nutid. Jag har haft problem med ena höften och blivit opererad två gånger. Men den skadan har inget samband med jobbet eller med yrkesergonomi.

– Vi blir alla lite stelare och mer oviga med åren. Hur tar du vara på fysiken och hur håller du kroppen igång?

– Jag motionerar aktivt och har så gjort i alla år. Har också varit idrottsaktiv som ungdomsledare och en tid även som ledare på elitnivå för Åtvidaberg FF. Det är viktigt att hålla kroppen i trim och det fortsätter jag med – går på gym tre–fyra gånger i veckan, cyklar och simmar och åker inlines. Om jag har semester en tid utan vare sig jobb eller aktiv motion så märker jag direkt att jag blir stelare och mer ovig.

Vi frågar Lars Kihlman hur han, som senior, blir bemött av uppdragsgivare och kunder.

– Inte på något särskilt sätt utöver vad det alltid varit. Men jag har ju egen firma och kanske skulle uppfattas annorlunda som anställd. Jag vet inte. Någon enstaka gång har det väl uppstått någon lite halvkomisk situation. Som den gången när jag skulle lägga in golv i villan hos ett äldre par. Det slog mig att samma jobb hade jag gjort för samma par i det huset för 35 år sedan. Och då säger jag till frun i huset att de här gamla golven har jag lagt in här en gång. Damen sätter upp ett förvånat ansikte och säger: "Inte alls, så är det inte! Det är en karl som heter Lasse Kihlman som har lagt de golven." Damens make som stod intill och som visste vem jag var höll på att explodera av skratt. Men visst, allas våra utseenden förändras med åren och det kan nämnas att jag en gång i tiden hade svart hår och helsvart mustasch, så det var väl inte så lätt att koppla sambandet.

Drygt sex kronor i timmen

Lars Kihlman började som golvläggare 1964, han var då 22 år – vilket således innebär 53 år som golvläggare på heltid. Lars berättar:

– Jag började med att utbilda mig till möbelsnickare och jobbade med det i ett par år. Men så blev det dåliga tider och kris i möbelbranschen. Många svenska möbelindustrier fick slå igen. Så där stod man och behövde ett nytt jobb för att kunna betala mat och hyra. En kompis som jobbade som golvslipare frågade om jag var intresserad av att komma in i golvbranschen. Jo då, jag hoppade på anbudet och fick mer eller mindre direkt plats som lärling på ett golvföretag.

– Det var startpunkten för det hela, fortsätter Lars, allt med en lön på 6 kronor och 26 öre i timmen. Inte mycket, men det räckte att leva på. Jag minns att hyran för lägenheten den gången inte gick på mer än 300 kronor i månaden.

Efter lärlingsåren och några år som anställd golvläggare startade Lars 1969 egen firma, och på den vägen är det.

Arbetsmiljön är mycket bättre nu

– Vilka förändringar i yrket och branschen ser du som tydligast i ett bakåtblickande perspektiv?

– En viktig förändring är att de starkt luktande, hälsovådliga lim som golvläggare jobbade med förr är borta. När jag kom in i branschen användes kontaktlim och spritlim som standard. Och det var grejer som inte bara luktade starkt utan som också påverkade balanssinnet och till och med kunde ge nervskador. Det var många golvläggare som mådde dåligt av att jobba med dessa lim. Och det handlade ju om lim i stora mängder, man arbetade med 25-litersdunkar. Den lukten satte sig inte bara hårt i kläderna utan kunde kännas ända ut i andedräkten. Man undrade ibland om det skulle gå att klara en nykterhetskontroll ifall man blev stoppad med bilen på väg hem. Nej, kontaktlimmet var fruktansvärt obehagligt att jobba med och även brandfarligt. Samtidigt så var den tidens skyddsmasker opraktiska och många golvläggare hade skyddsmasken hängande över axeln för det gick inte att jobba effektivt annars.

En annan tydlig förändring som Lars Kihlman pekar ut är att arbetet med linoleumgolv har blivit lättare med åren, det har skett en omfattande produkt- och materialutveckling.

– Förr fick man ha med sig och kånka runt med stora sandsäckar på jobben för att alls kunna hålla ner kanterna på den gamla typen av linoleummattor. Idag är det helt annorlunda, och lättare.

– Var jobbet som golvläggare generellt hårdare förr i tiden?

– Nej, egentligen inte, men man bar väl runt på grejer och material mer än vad man gör idag. Det har med åren kommit nya hjälpmedel med specialanpassade kärror och annat som underlättar jobbet.

– Du sa att den äldre typen av skyddsmasker var opraktiska att använda. Hur var det med knäskydd för golvläggare när du började i branschen?

– Specialutformade knäskydd lanserades nog inte förrän på 1970-talet. När jag började i yrket jobbade man i vanliga jeans utan knäskydd. Och det var förstås inte så bra. Särskilt inte vid jobb på kalla, dragiga betonggolv. Även om jag själv klarat mig finns det andra golvläggare som drabbats av knäproblem.

– Vad är roligaste golvmaterialet att jobba med?

– Jag har alltid gillat lite extra att arbeta med textilgolv. På 1970-talet var heltäckande mattor en mycket stor produkt. Man lade in textilgolv i alla tänkbara miljöer, på kontor, i butiker och i bostäder och lite överallt. Men linoleumgolv är också trevliga att jobba med.

Bo Lennholm