"Förändringar kommer att ske"

Anders Rosenkilde, känd branschprofil med stor kunskap om våtrumskonstruktioner, delar här med sig av sina tankar om hur våtrummen kommer att förändras framåt och vad det innebär för GVK.

– Våtrum är ett område där det definitivt kommer att ske förändringar framöver. De stora, generella omställningarna kring hållfasthet, råvaror och energi spiller ned till våtrummen där man behöver förändra metoderna för att kunna återvinna och återbruka de olika insatsvarorna. Idag är våtrummens uppbyggnad inte anpassad för att möjliggöra återbruk eller återvinning i tillräckligt hög grad, vilket ofta medför att materialen går på deponi eller förbränns vid rivning och renovering. Nya system och metoder kommer att krävas för att göra våtrum utan att materialen förstörs eller går till spillo när de rivs ut.

Det säger Anders Rosenkilde, chef för teknisk utveckling på TMF, Trä- och möbelföretagen, och adjungerad professor i konstruktionsteknik och industriellt byggande vid Lunds universitet.

Mycket bättre än för bara tio år sedan

Våtrum och våtrumskonstruktioner är ett av de ämnen som engagerar honom.

– De svenska våtrummen idag är ju så otroligt mycket bättre än för bara tio år sedan. Det handlade inte om att hantverkarna var oskickliga generellt, det var andra orsaker som ledde till problem. Till exempel att Golvbranschens Våtrumskontroll, GVK, och Byggkeramikrådet, BKR, hade olika, och ibland motsägelsefulla, branschregler, men främst att många badrum byggdes med kartonggips och rollat tätskikt.

Grundliga studier kring den olyckliga kombinationen kartonggips – rollat tätskikt, bland annat hos RISE, ledde till en utveckling där GVK och BKR samordnade sina branschregler och att dessa branschregler, tillsammans med leverantörernas monteringsanvisningar, blev vägledande för installationen.

Problemkonstruktioner

På 1970-talet var det vanligt med plastmatta i badrummen. sedan inleddes en period då högsta status var kakel och klinker.

– Det blev konstruktioner som alltför ofta ledde till vattenskador främst på grund av att de rollade tätskikten inte var tillräckligt täta. Om du har kakel på rollat tätskikt, och så bara duschar en enda gång per vecka, så är det ändå alltid fuktigt bakom ytskiktet eftersom fukten sugs in i fogarna och torkar ut mycket långsamt.

Det var någon gång under den här tiden som statsmakterna satte ned foten. Vattenskador i våtrum blev ett stort och snabbt växande problem till följd av dåliga material, bristfälligt underarbete och ökad fuktbelastning. Myndigheter och försäkringsbolag pressade på och krävde åtgärder för att stoppa de skenande kostnaderna. Resultatet blev att stora aktörer inom bostad, fastighet och försäkring gick samman. Stiftelsen GVK, Golvbranschens Våtrumskontroll, bildades 1987 och är idag en av de äldsta certifieringarna på byggmarknaden.

Nästan full poäng åt GVK

– Jag tycker att GVK är till nittiofem, eller kanske rent av nittioåtta, procent bra, säger Anders Rosenkilde. Utbildning, kontrollverksamhet och utförandekoncept är toppen, liksom att GVK-företagen är många, spridda över hela landet och att lösningar på olika problem som uppstår finns beskrivna i branschreglerna.

Men det är också just branschreglerna som hindrar GVK från att få full pott ur hans perspektiv.

– Visst, branschreglerna är bra och nödvändiga. Och den nya samordningen av branschreglerna mellan GVK, BKR och Säker Vatten leder till minskade vattenskador, vilket ju är lyckat. Stora bostadsutvecklare som HSB och Riksbyggen med flera följer reglerna och får på så sätt fuktsäkra, standardiserade våtrum. Detta standardiserade utförande repeterar man sedan, kanske med ett antal variationer, i alla sina badrum.

Krock mellan branschregler och småhuskunder

– Men för småhustillverkarna är det lite knepigare. Kunderna vill påverka själva och ritar gärna om planlösningar efter eget huvud. Här krockar det ibland mellan branschregler och slutkund.

– Om en lösning inte finns med i branschreglerna så skriver GVK-företaget en avvikelserapport. Det kan i sin tur leda till att kunden får problem med försäkringsbolag, besiktningsmän eller kommande köpare, även om lösningen i sig är fuktsäker.

– Jag förstår ju samtidigt att hantverkaren inte vill ta ansvar för en kundanpassad lösning som går utanför branschreglerna.

Fuktsäkra fönster

Det som just nu tonar fram som en konkret konflikt mellan branschregler och slutkund är fönstrets placering i våtrum. Fönster får som bekant inte placera i våtzon 1 vid dusch eller badkar, och kunden vill ha ett fönster i badrummet. Då kanske det bara finns en vägg att välja på eftersom dörr, dusch, toalett och tvättställ ockuperar övriga väggar.

– Sedan kommer då kunden på att man nog vill ha ett badkar ändå, även om det inte var inritat från början, och då är enda möjliga placeringen väggen där fönstret sitter. Och det är förstås inte förenligt med branschreglerna.

– Det är inget stort problem. Av de 11000–12000 småhus som byggs i Sverige per år handlar det kanske om fem till tio procent där konflikten uppstår. Men för hantverkaren och kunden är det nog så besvärligt.

Man har därför börjat jobba med en lösning just för fönster i våtrum som hamnar i våtzon 1. En möjlig väg som nu diskuteras är att förbereda fönstren redan vid tillverkningen för säker anslutning till tätskiktet. Det blir då en fuktsäker lösning som inte skulle leda till avvikelserapporter.

– Den här lösningen kommer naturligtvis att behöva testas och godkännas, men ambitionen är att få med den i nästa revidering av branschreglerna Säkra Våtrum.

Klimatavtryck, återbruk och återvinning

Att GVK har en viktig roll att spela framåt är Anders Rosenkilde säker på.

– Man ska fortsätta på samma sätt med utbildning för att hålla en god kompetensnivå. Kontrollverksamheten med stickprovskontroller är också en mycket viktig del som bidrar till säkrare våtrum.

– Branschreglerna ska fortsätta utvecklas på samma sätt som hittills för att följa med i tiden, säger han. Jag kan tänka mig att mycket fokus kommer att läggas på hantering av nya material som har lägre klimatavtryck och högre krav på företagen för att bidra till återbruk och återvinning.

Marie Holhammar

---

Läs också: