Annons

  • Prova 4 nr av Golv till Tak för 149 kronor

Entreprenörens skadeståndsansvar

När en entreprenör har utfört en tjänst eller en småhusbyggnation åt en privatperson kan det ibland uppkomma skadeståndsansvar gentemot konsumenten. För det krävs emellertid att vissa förutsättningar är uppfyllda. Här klargör vi under vilka omständigheter en konsument kan vara berättigad till ekonomisk ersättning utöver vad som stadgas i övriga påföljdsregler.

PengarSkadestånd vid konsumententreprenader regleras i Konsumenttjänstlagen §§ 31–35. Enligt Konsumenttjänstlagen kan entreprenören bli skyldig att ersätta konsumenten för skada som denne tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, vilket innebär att det som huvudregel måste föreligga ett konstaterat fel eller dröjsmål i lagens mening. Det räcker således inte med att konsumenten är missnöjd med tjänsten eller har andra betänksamheter kring tjänstens utförande. Vidare krävs även att konsumenten har reklamerat tjänsten regelmässigt, vilket innebär så snart felet upptäckts eller borde ha upptäckts.

Skadestånd avser nödvändiga, verkliga kostnader

Det skadestånd som regleras i Konsumenttjänstlagen är avsett att ersätta konsumenten för kostnader som har uppkommit i samband med tjänsten och som inte täcks av de övriga påföljdsbestämmelserna, som till exempel avhjälpande, prisavdrag och hävning. För att konsumenten ska ha rätt till ersättning krävs också att skadan ska vara möjlig att uppskatta i pengar. Ideella skadestånd såsom ersättning för "psykisk skada" eller andra icke ekonomiskt mätbara skador ersätts inte enligt Konsumenttjänstlagen.

Exempel på ekonomiska skador som kan ersättas är förlorad arbetsinkomst och utgifter för resor. Konsumenten får dock inte ådra sig icke nödvändiga kostnader, som till exempel att ta ledigt för att övervaka entreprenaden utan att det föreligger någon sådan nödvändighet. Istället är konsumenten skyldig att försöka begränsa skadan, och skadeståndet kan sättas ned om konsumenten kan anses ha förvärrat eller medverkat till ett ökat skadeståndsbelopp.

Kan avtala om normalersättning istället

För att konsumenten ska kunna framställa ett skadeståndsanspråk måste konsumenten dels bevisa att det föreligger ett fel eller dröjsmål, dels att detta har orsakat en kostnad som inte skulle ha uppkommit om tjänstens utförande hade varit korrekt, alltså att konsumenten verkligen har tillfogats en förlust på grund av felet eller dröjsmålet. Konsumentens rätt till skadestånd är tvingande och kan inte avtalas bort, däremot kan parterna avtala om en viss normalersättning, till exempel vite. Då krävs att konsumenten upplysts om att denne enligt lag har rätt till en högre ersättning om det kan påvisas att den uppkomna skadan är större än den avtalade normalersättningen.

Entreprenören är dock inte skyldig att ersätta konsumenten för skada om det förelåg hinder utanför entreprenörens kontroll vilket entreprenören inte rimligtvis kunde förväntas räkna med samt inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit följderna av.

Försumlighet kan ge skadeståndsskyldighet även för annan skada

Om föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av dennes hushåll skadas medan egendomen är under entreprenörens kontroll, kan entreprenören vara skyldig att ersätta skadan även om det inte föreligger fel eller dröjsmål. Kan entreprenören visa att skadan inte beror på försummelse av denne eller någon som på dennes sida har anlitats för att utföra tjänsten, undgår entreprenören skadeståndsansvar. Ett exempel på när ett skadestånd av den här typen kan bli aktuellt, är om en golventreprenör med uppdrag att slipa om ett parkettgolv råkar tappa slipmaskinen på klinkergolvet i hallen. Sliparbetet är felfritt utfört men en ersättningsgrundande skada har ändå uppstått.

Joanna Nordström

Faktaruta

Error loading MacroEngine script (file: /GolvTillTak/GttRelatedMedia.cshtml)

Annonser